Kärleksbrev till frihetens bilder
Av alla människor så finns det några som lämnar spår efter sig, Av alla alla människor finns det sådana som vill tala till oss genom det vi kallar konst. Det är hos dessa skapande individer som vi ser andras och egna liv som i en spegel.
De här tankarna när mig när jag ser Hans O. Bergmans målerier.
I hans hand (eller skall vi säga hjärta) bor friheten. Det är i sanning inte ofta jag sett ett måleri, spår på duk, som förmedlar så ofantligt stor frihet som i hans bilder. Hans O. Bergman tar sig friheter. Han attackerar duken med en total kraft och känslighet och främst då med denna frihet. Det är en frihet som kan göra betraktaren lycklig. En fysisk frihet.
Det finns konst som har en given början och ett avtalat slut. Inget fel på sådant måleri. Men sedan finns det konstnärer som (Hans O. Bergman) som bestämt sig för att det enda i livet som är värt något är andens frihet. Och detta t.ex. uttryckt i måleri, i bilder.
Jag ser främst de vita ytorna i hans bilder som lyser med en strålglans och en renhet som lyckliggör. Jag visste inte att vitt kunde vara så vitt och jag visste inte att måleri kunde lyckliggöras genom att en färg får lysa i fullständig och total frihet och lycka.
Det skulle aldrig falla mig in att ge mig på att ”tolka” Hans O. Bergmans måleri. Dessa bilder skall upplevas som ett glas kallt och rent källvatten. Det skall avnjutas, inte återberättas. Hans måleri har en frihet som det vore en skam att försöka fånga och sätta fast i ordens fängelse. Men man kan skriva några ord om ett måleri och låta dessa ord bli ett kärleksbrev.
Så skickar jag detta kärleksbrev till Hans O. Bergmans måleri. Jag sänder mina känslor av en tacksamhet att jag fått se ett måleri som via hans hand fått mina ögon att lyssna.
Stig Åke Stålnacke
International Art Critical Association IACA